The browser you are using is not supported by this website. All versions of Internet Explorer are no longer supported, either by us or Microsoft (read more here: https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Please use a modern browser to fully experience our website, such as the newest versions of Edge, Chrome, Firefox or Safari etc.

TrialNet

Utveckling av typ 1 diabetes

Varför får man typ 1 diabetes?

Typ 1 diabetes är en sjukdom som beror på att betacellerna i Langerhans öar förstörs av det egna immunsystemet. Förlusten av betacellerna gör att kroppen inte längre producerar insulin, ett hormon som vi inte kan leva utan. Sjukdomen kan utvecklas vid vilken ålder som helst men är vanligast hos barn och ungdomar. För närvarande är det minst två barn per dag som utvecklar typ 1 diabetes. Av dessa barn har knappt 15% en släkting med typ 1 diabetes. Även om mer än hälften av befolkningen har ärftlig benägenhet för att kunna utveckla typ 1 diabetes så är risken att få sjukdomen förhöjd hos de personer som har en släkting med sjukdomen.

Ärver man sjukdomen?

Det är klarlagt att ärftliga faktorer bidrar till att typ 1 diabetes utvecklas. Dessa ärftliga faktorer finns i HLA-systemet på kromosom 6. Det är numera möjligt att bestämma HLA-typen hos en individ för att bestämma om personen har en förhöjd ärftlig risk för typ 1 diabetes. Genetiska faktorer är dock inte tillräckliga för att sjukdomen ska utvecklas. Även omgivningsfaktorer bidrar. Detta tydliggörs då man studerar enäggstvillingar, om den ena tvillingen har typ 1 diabetes är det långt ifrån säkert att den andra tvillingen också blir sjuk. Flera epidemiologiska undersökningar tyder på att virusinfektioner skulle kunna utlösa sjukdomen.

Finns det faktorer i omgivningen som bidrar till att typ 1 diabetes utvecklas?

Det finns skäl att anta att utlösande faktorer i omgivningen aktiverar vårt eget immunsystem, som medverkar till att typ 1 diabetes utvecklas. De flesta patienter har en eller flera autoantikroppar mot autoantigen i betacellerna i samband med att diabetes diagnostiseras. Dessa autoantikroppar reagerar med GAD65, IA-2, insulin eller ZnT8. När släktingar till en patient med typ 1 diabetes utvecklar en eller flera av dessa autoantikroppar så ökar risken för sjukdomen dramatiskt. Om betaceller börjar försvinna sker det ytterligare små försämringar i kroppens ämnesomsättning, vilket ökar risken för typ 1 diabetes.

Hur upptäcks sjukdomen?

De flesta patienter med typ 1 diabetes diagnostiseras när blodsockret är kraftigt förhöjt. Nära 80-90 % av betacellerna har då förlorats. Många undersökningar har kunnat dokumentera att det kan ta flera år innan tillräckligt många betaceller har förstörts så att högt blodsocker utvecklas. Förstadiet till typ 1 diabetes kan således upptäckas genom en kombinerad undersökning av ärftlig risk, autoantikroppar och undersökning av insulinutsöndring efter glukosbelastning.

Finns behandling?

Trots att behandlingsmetoderna för typ 1 diabetes förbättras kontinuerligt så förblir ersättningsbehandlingen med insulin otillräcklig. Behandlingen börjar oftast först när det höga blodsockret ger symptom som viktminskning, ökad törst och urinering. Behandlingen av det höga blodsockret baserar sig på en strategi som inkluderar dagliga insulininjektioner som kombineras med blodsockermätningar, kost och motion. Eftersom denna behandling fortfarande inte kan efterlikna kroppens eget sätt att kontrollera blodsockret måste alla diabetespatienter kontrollera utvecklingen av komplikationer som drabbar blodkärl, ögonbotten, njurar och nerver.  Behandling av typ 1 diabetes har ännu inte lyckats förhindra sjukdomens senkomplikationer och överdödlighet.

Kan man förebygga typ 1 diabetes?

Det ständigt ökade antalet nya patienter i allt yngre åldrar och den ständigt närvarande risken för komplikationer är en orsak till att klinisk forskning för att förebygga typ 1 diabetes har påbörjats. En annan orsak är att tillräckliga framsteg har gjorts för att påbörja en manipulering av immunsystemet i kliniska studier. Dessutom är det nu möjligt att påbörja preventionsstudier eftersom det är möjligt att identifiera personer som är på väg att få typ 1 diabetes.

Vilken forskning har gjorts hittills?

Undersökningen: Diabetes Prevention Trial-Type 1 (DPT-1) (Prevention av typ 1 diabetes) var en av de första storskaliga undersökningarna att försöka förebygga typ 1 diabetes. Över 100 000 släktingar till typ 1 diabetes patienter undersöktes om de hade autoantikroppar mot sina betaceller. Totalt deltog 20 000 autoantikroppspositiva släktingar i studien. Två behandlingar erbjöds de personer som hade autoantikroppar. Den ena var dagliga injektioner av en låg dos insulin. Dosen var så låg att personens blodsocker inte påverkades. Tanken var att de betaceller som fanns kvar skulle få vila med hjälp av det insulin som injicerades. Den andra behandlingen var att äta insulin. Tanken bakom den orala insulinbehandlingen var att vänja immunsystemet vid insulin så att det inte skulle uppfattas som ett främmande ämne. Undersökningen avslutades 2002.

DPT-1 studien visade att de dagliga insulininjektionerna inte kunde förebygga typ 1 diabetes. De personer som fick äta insulin hade däremot ett fördröjt insjuknande.

I en europeisk studie, the European Nicotinamide Diabetes Prevention Trial (ENDIT), som också involverade ett stort antal släktingar med autoantikroppar, visade att en daglig dos av nikotinamid inte heller kunde förebygga typ 1 diabetes. Undersökningen avslutades 2004. Sedan dessa studier avslutades har utvecklingen gått vidare. Metoderna att kombinera autoantikroppsanalyser mot GAD65, IA-2, insulin och ZnT8 med HLA-typning har förbättrats. Möjligheterna att göra ett säkrare urval av personer som har förhöjd risk har förbättrats liksom analyserna av betacellernas funktion. Detta gör det möjligt att bjuda in autoantikroppspositiva personer till kliniska försök som går ut på att förebygga typ 1 diabetes.

Hur finansieras studien?

Tack vare intresset för att förebygga typ 1 diabetes och lovande kliniska försök, har forskningsmedel ställts till förfogande av the National Institute of Diabetes, Digestive and Kidney Diseases (NIDDK), the National Institute of Allergy and Infectious Diseases (NIAID) och the National Institute of Child Health and Human Development (NICHD) till 18 kliniska center i USA, Kanada, Europa och Australien för att bygga upp ett samarbete med avsikt att utveckla och genomföra kliniska studier att förebygga typ 1 diabetes.

TrialNet stöds vidare av the National Center for Research Resources (NCRR), the Juvenile Diabetes Research Foundation International (JDRF) och the American Diabetes Association (ADA). TrialNet-konsortiet har bildats för att göra det möjligt att effektivt genomföra kliniska studier med hjälp av experter från hela världen.

Vem kan vara med i TrialNet-studien?

TrialNet utvecklar kliniska försök som faller inom ramen för två huvudgrupper av personer. I den första gruppen ingår personer som just har diagnostiserats med typ 1 diabetes. Den andra gruppen är personer som har HLA-risk samt autoantikroppar mot GAD65, IA-2, insulin eller ZnT8. Alla kliniska försök kommer att vara kontrollerade med noggranna analyser av biverkningar samt hur effektiv en ny behandling är. Förebyggande studier kommer primärt att fokusera på en minskning av antalet nya patienter som får sjukdomen. 

Varför gör man denna studie?

Målet för TrialNet’s Naturalhistorik av typ 1 diabetes (forskningsplan TN-01) är att både öka vår kunskap om vad som händer en person som har HLA-risk och utvecklat autoantikroppar mot GAD65, IA-2, insulin eller ZnT8, samt att rekrytera personer till studier för att förebygga typ 1 diabetes. Exempel på sådana studier är vaccinering med GAD65 och behandling med oralt insulin. Figuren nedan illustrerar de olika stegen i naturalhistorik-studien.

TrialNet-studiens 3 olika steg:

Steg 1 – utvärdering av diabetesrisk

Informerat samtycke
Analys av autoantikroppar (GAD, ICA-512, mIAA, ICA)
Sparar blodprov

Steg 2 – riskbedömning

Informerat samtycke
Analys av autoantikroppar (som föregående)
Sockerbelastning (2 timmar)
Test för ärftlig risk
Långtidssocker
Sparar blodprov

 Steg 3 – uppföljning av diabetesrisken

Informerat samtycke
Analys av autoantikroppar som föregående
Sockerbelastning (2 timmar)
Långtidssocker
Sparar blodprov

TrialNet